.

Tänker skriva ner min förlossningsberättelse mest för min egen skull men även för mina vänner som undrar.

Torsdag natt 10/5

Vaknar på natten  vilket givitvis inte är ovnaligt men känns precis som att de rinner till skyndra mig upp på toaletten och de kändes konstigt.......Gick in till S och väckte han; Stefan , jag tror mitt vatten har gått....
Tänder lampan och han blir klarvaken men fattar typ inte.
Ringer in till förlossningen och vi får en tid kl 11 på fredagen.
Förvärkarna kommer igång 05.30 på fredag morgon.

Fredag 11/5

Kunde ju givetvis inte somna om efter de att vattnet hade gått....sprang på toa hela tiden.
KL 11 befann vi oss på förlossningen och vi fick komma in i ett undersökningsrum där blev jag kopplad tillen apparat som visa barnets hjärtslag samt sammandragningarna...
1 timme senare befann vi oss hemma igen.

På kvällen satt vi och kolla på hockeyn och mina värkar hade blivit värre under dagen så jag sprang mest in och ut från duschen.
När klockan va 21.40 hade jag så ont så jag sa till S nu skiter vi i detta och åker in.
In på förlossningen och än en gång blev vi kopplade till maskinen son mätte hjärtslag och värkar.
23.01 blev vi inskrivna och fick komma till ett eget rum.

Därefetr blev de ett bad och där låg jag nog i 2 timmar. De va verkligen avslappnande men man kan inte ligga hur länge som helst.

Vi gick tillbaka till rummet och va då öppen 3 cm. Min första tanke va att hon kommer nog under natten.
Värkarna fortsatte och jag fortsatte att öppna mig.

Lördag 12/5

Morgonen var fruktansvärd...Ryggmärgsbedövning hade satts in under tidig morgon någon gång...
Under natten mellan fredag och lördag morgon har jag inget tidsbegrepp alls.
Jag hade så ont och varken epidralen eller lustgasen hjälpte mig.

KL 11 kom läkarna in eftersom inget hade ändrats på några timmar och smärtan va outhärdlig....
Ett tag va paniken i mig så total att jag tror om inte barnmorskan varit där och hjälpt mig att "andas" i masken hade jag nog tappat medvetandet.

Läkarna bestämde att vi skulle avvakta 1 timme för att se om de blev någon förändring.

Dom gav mig 20 min sen bestämdes de att de fick bli akut snitt....
Sen gick allt i en ryslig fart.

Ner på OP in med ytterligare sprutor och lokalbedövning.
All personal nere på OP va verkligen helt fantastiska.
Och S va vid min sida hela tiden vilket gjorde mig trygg i hela grejen.

11.26 vi hör skriket i rummet men ser inte henne.inte ens 2 sekunder efter att va hört skriket kommer barnmorskan upp med henne.

Nyförlösta är inte söta....
Men hon va de vackraste jag nånsin sett i mitt liv....och hon va vår..

Nackdelen med kejsarsnitt e ju att man inte får den där stunden med bebisen för knappt som hon hade kommit va hon iväg med pappa och barnmorskan.

Eftersom jag fick en blödning i ryggen fick jag åka till uppvaket och ligga där i 3 timmar.....de va dom längsta timmarna i mitt liv.....allt jag ville va att få komma upp till S och mitt älskade barn.

Till sist kom dom och hämta mig och jag kom upp på förlossningen igen och där satt dom....

Tårarna gick inte längre att hålla borta.....de va den lyckligaste stunden i mitt liv....

och här e vi nu....jag har aldrig varit lyckligare än va jag e nu....hon e den finaste gåvan jag fått i livet och jag ska vårda henne med alla ömhet och kärlek jag har och kan ge....

man kan nog inte förstå hur mycket man kan älska ett barn förrän man verkligen är där